Det slår mig nästan som en klubba. Jag har blivit besatt. Vågen fungerar just nu för mig som en domare, en luthersk en, alltså en elak jävel. Mitt liv just nu går ut på att visualisera min målvikt, dagen då jag kommer dit och vad jag ska göra då. Förmågan att leva i nuet, att fånga dagen, har jag helt tappat bort någonstans på vägen. Detta känns såklart tråkigt, då min ambition när jag startade upp viktbloggen för några månader sedan var att för första gången utveckla ett sunt förhållande till kropp och hälsa. Resultatet har istället blivit att jag tänker på min vikt 24/7. Det första jag gör när jag vaknar är att känna efter om jag känner mig tjock eller smal, det sista jag tänker på då jag går och lägger mig är precis samma sak.

Jag är, och har alltid strävat efter att vara, en livsnjutare. Utan att för den sakens skull bara vara nöjd. Jag vill maximera mitt liv på alla tänkbara sätt, det är bara det att allt annat just nu fått komma i andra eller till och med sista hand. Att ha blivit såhär besatt av vågen och spegeln känns för mig som något destruktivt som jag absolut inte vill fastna i.

Därför fattade jag idag beslutet att "parkera" min viktresa, åtminstone de delar av den som är allra mest konkreta. Detta blir min stora utmaning. Mitt impulsiva jag säger åt mig att köra en treveckorskur med cambrigdekuren, då jag vet att jag mår hur bra som helst (egentligen blir jag mest hög av att gå ner så mycket i vikt på så kort tid) men den här gången tänker jag agera utifrån ett längre perspektiv.

Min våg, och numera fiende, åker därför upp på vinden imorgon. Där kommer den att stå tills augusti. Jag kommer inte att blogga här under tiden, jag behöver timeout.

Tills dess ska jag fortsätta äta och motionera rätt. Min ambition är att hålla vikten under sommaren, men framförallt att återerövra förmågan att njuta av livet även då jag inte känner mig "perfekt". Vem vet om den dagen kommer då jag nöjer mig, kanske är jag typen som faktiskt aldrig kommer att göra det. Då spelar det ingen roll vad vågen visar för siffror. Jag hade flera konkreta mål när jag började skriva här. Utan att ge upp dessa, tror och hoppas jag att det här är den rätta vägen för mig att gå just nu.

Lycka till med era viktresor, eller vilka andra resor ni nu tar er för under sommaren. Vi ses här igen. Tills dess ska jag njuta av mitt underbara liv tillsammans med min familj och mina vänner. Många härliga saker ligger framför mig under de kommande veckorna. Jag ska försöka fånga så många ögonblick som möjligt, och jag hoppas att ni kanske finns här i höst när jag är redo att dela dem med er igen. Sköt om er!!! OCH HA EN UNDERBAR SOMMAR!

:D

Igår sprang vi Vårruset. En härlig kväll, massor av folk, picnic, sol och såklart en bana på fem kilometer. Upp till bevis hur duktigt man har tränat under våren lixom. Vacker bana, väldigt crowdy. Vi tog en snabbare startgrupp för att få lite draghjälp. Kom in på 30:42, och det får jag nöja mig med. Vi picnicade efteråt och åt en massa godsaker som jordgubbar, mackor och rosévin. Sedan bar det av hemåt för dusch och därefter en sväng till F12. Premiär för min del, och då är det minsann sommar. Sommar sommar sommar. Fatta att det är sommar!!!

Jag har legat på latsidan med bloggen och det finns en förklaring. Jag tenderar att haka upp mig alltför mycket på vikten/hälsan/viktresan, whatever. En av mina ambitioner med detta är faktiskt att inte bli besatt. Jag funderar på hur jag kan göra för att fortsätta gå ner i vikt, eller snarare börja gå ner i vikt igen, för det har ju minst sagt stått stilla de senaste veckorna, men utan bekostnad på mitt viktpsyke. Störningen, den är värst. Allt jag vill är att vara balanserad och stabil. Se mat som bränsle, fast ändå kunna njuta av den. Inte en liten utmaning det där inte.

Tjingeling

I denna ljuva sommartid...

Helgens snabbvisit i Skåne var underbart, men kalorierna räknade jag såklart inte överhuvudtaget. Redan efter minglet hade jag nog förbrukat både lördagen och söndagens ranson, men ack så trevligt och gott med bubbel, snittar och grillad brieost. Ni kanske fattar...

Har inlett mådagen med att ta igen alldeles för mycket förlorad sömn och solat en timme på balkongen. Veckan kommer att bli full av motionskalorier jämfört med de senaste fjorton dagarna. Penicillinkuren lider mot sitt slut så jag ska cykla till jobbet idag och imorgon. På onsdag är det dax för vårruset. Längesen jag sprang nu så det blir bara till att ge JÄRNET!

Hur går det för er andra?

Vågen visade 81.8. Vad är det här? Idag blir det en cykeltur för att inhandla frukt och grönt till långa bilresan imorgon. Helgen blir utmaning då det är bröllop igen. Wish me luck.

Ensamkväll hemma med sovande treåring i barnrummet. Ska snart krypa ner under täcker och läsa, har en läsperiod just nu och njuter i fulla drag av det. Godisskålen kastar elaka blickar men jag ska stå emot idag. Vi har cyklat över 1.5 mil och då måste man ha i åtanke att jag hade en tjugokilos-klump på pakethållaren i barnsadel. Mysigt och lite jobbigt. Jag satt nyss och läste igenom delar av min blogg sedan starten och inser förändringen. Trots att vågen stått ganska stilla så har jag förbättrat min halvmilstid med flera minuter på två månader, mitt midjemått har minskat med nästan tio centimeter. Imorgon är det vägning igen och jag hoppas på ett litet minus, veckan har trots allt varit bra. Träningen har uteblivit dock, detta på grund av ännu en penicillinkur, min andra på åtta veckor. Diagnosen lyder: bihåleinflammation. Ingen höjdare, men samtidigt skönt med penicillin så man blir av med skiten. Doktorn sa att jag troligtvis är inne i någon period i mitt liv då jag lättare drar på mig infektioner. Detta i kombination med att jag har ett dagisbarn gör mig inte så motståndskraftig just nu. Sex dagar kvar till vårruset och snart två veckor sedan jag sprang. Känns inte så kul, men jag har faktiskt gett mig den på att klara mig under mitt personliga rekord (29:32) och helst under 29:00. Det ska gå!

Vi hörs imorgon när jag har stått på vågen. Trevlig kväll, och tack för kommentaren mamma! =)

Nej, jag har ju alrdig haft ett liknande uppehåll i min viktblogg tidigare, vilket gör att det känns lite extra dåligt den här gången. Sitter nu med min alltför sena lunch och ska försöka sammanfatta den senaste veckan. Jag har verkligen skitit i allt vad vikt och våg heter. Det har varit både fantastiskt skönt att skita i att skriva matdagboken på viktklubb, samtidigt som jag hade en fruktansvärd ångest när jag sdtällde mig på vågen igår för att se vad de senaste dagarnas synder skulle visa för resultat. 82 kilo blankt. Och alltså 5 hg upp på en veckas hetsätande. Jag är väldigt glad över att jag kom så billigt undan, motivationen infann sig genast igen och nu har jag räknat kalorier sedan igår morse igen. Är sjuk värre och bröllop på lördag, så veckans mål blir ner till 81.5 igen, det borde jag klara av. Ny väg-dag för mig, fredagar. Och inget fusk med vågen. Det har som sagt varit ganska befriande att inte tänka alls på vad jag stoppar i mig, men nu är jag tillbaka på banan igen och tönker inte bli besatt av vågen igen. Fredagar only.

Ok, måste bara meddela att det var ett klockrent beslut att dra iväg på spinningen igår. Nytt pass, ny erfarenhet. Oj oj vilken ny erfarenhet. Helt grymt, ny tradition på tisdagar. Hon var helt grym. Me like! Blir så sjukt inspirerad av snygga instruktörer. Jag är back on track. Måste försöka inse att trots att detta går lite väl långsamt just nu så är långsamt ner bättre än så mycket annat. Bättre än helt stilla, bättre än snabbt eller sakta upp och faktiskt mycket bättre än snabbt ner. Två kilo ner på tre månader, jag ska inse och vara stolt över att detta är en bra prestation, och den största prestationen i sig är min beteendeförändring. Tack och amen.

Jag vill verkligen inte träna. Har ingen lust alls. Att sätta min fot på SATS är typ det sista jag vill. Den här olusten inför träningen är något som har kommit sig smygande på sistone och jag vet precis hur jag ska handskas med den. Jag ska gå på spinning klockan 12.

Åååh vad jag känner igen mig i IJA:s inlägg angående att sabba allting som man har presterat under veckan på några få dagar för att sedan börja om igen. Jag går fan inte ner nåt just nu. Nu är det så stillastående och motigt. I kroppen mår jag så fantastiskt bra, och det är bara så att jag skulle egentligen kunna hålla vikten nu eftersom det är så jag lever, men jag vill bara gå ner mina tio kilo så att det blir lättare med löpning och lite smågrejer. Ingen fixidé, då hade jag nöjt mig. Låter kanske lite luddigt just nu, men jag känner mig less bara, är trött på att tänka så förbannat mkt på det här med vikten oxå, att det ska vara något att hela tiden sträva efter, jag är inne i samma gamla bana igen: "När jag har blivit smal/gått i mål..."  trots att jag känner mig finare och mår bättre nu än på väldigt länge så har jag hakat upp mig på att jag inte kan göra nånting förrän jag väger 70 kg.

Usch. Och så är det måndag, dagen då vi alla ska starta på nytt. Fan.

Varken på eller av banan. Spinning, räknar kalorier och jobbar. Ikväll blir det 30-årskalajs med vin. Lite omotiverad att skriva något. Bjuder istället på mitt liv i blider de senaste åren =)

maj 2005


juli 2005


maj 2006, en månad innan förlossningen!!!


augusti 2007 på Kreta


december 2007 på hawaii


januari 2008


maj 2008 i berlin


juli 2008 på utö


september 2008 i new york


lucia 2008


januari 2009 på söderpromenad


februari 2009 i thailand


lite mera thailand februari 2009


en repris: april 2009


Så, kommentarer tack!?

Själv drar jag slutsatsen: Jag är en jojobantare som dock verkar gilla att resa; tjock som smal.

Jag är på banan igen. Igår blev det slappt med maten och ingen träning, men jag höll mig under kalorigränsen och somnade med gott samvete efter blodpudding och annan tråkig mat. Slappt värre, men det var gårdagens ribba. Idag blir det samma stil, sopptorsdag och pannkakor, men visst finns det utrymme eftersom jag har tränat. Och hur gick det då? Jo, hörni, kära läsare, idag tangerades mitt personliga rekord på halvmilen. Jag sprang på magiska (sorry V, var tvungen) 29:32!!!!! Sist det hände var året 2005 då jag var en riktig pingla. Och är jag det nu oxå? Jajemän! Tack för pepptalk igår, jag stirrar mig blind på vågen och kan inte ta mig ur det. Känner mig lite för besatt av just vikten just nu, vilket inte alls var mitt syfte när jag bestämde mig för att ta tag i mina sista kilon. Anledningarna var många, men inte bara siffer-relaterade, och därför känns det lite som ett misslyckande att stirra sig blind på just vågen. Ett av mina nyårslöften var att just väga mig endast en gång i månaden, och det har jag verkligen misslyckats med. Aldrig förr har jag vägt mig så ofta som jag gör nu, och trots det så var det en lättnad i Skåne förra veckan då det helt enkelt inte fanns någon våg att tillgå. Nu ska jag njuta av det vackra vårvädret, jobba helg och dricka måttfullt med vin. Det kommer bli en del träning oxå, och en lång sovmorgon på lördag hoppas jag. Herregud vad jag längtar till att få bli barnledig imorgon. Nu ska jag verkligen inte väga mig förrän på måndag, förstår ni vilken utmaning det är för mig i detta nu?

tjingeling

Inlägget försvann, mobilt bredband är opålitligt på åkern. Sammanfattning:

Skönlitteratur
Löpträning
Hästauktioner
Grillning
Solnedgångar
Traktorer
Loppis
Rosévin

Semester. Viktnedgång. Avskärmad.


upploppet på min runda

Efter jobbet idag gick jag in på MQ för tusende gången i år. Jag älskar verkligen den affären. Idag provade jag faktiskt bara en grej från Bondelid, eftersom jag hade bestämt mig för att enbart testa jeans. Tog in ett par Pepe Jeans i hytten i strlk 30. Fattar inte vad jag trodde, det är ju ett hån att testa för små kläder när man känner sig smal. Men hörni, de gick på, och de satt riktigt snyggt. Prislappen då? 899. Hmm. Jag sprang hem och gick upp på vinden för att hämta ner min smal-smal-smal-kjol. En söt liten sak från H&M, jeanskjolen i strlk 40 och inte en gnutta resor. Och knappen knäppte jag! Nu är det därför dax för spinning om en timme för att bränna ytterligare kalorier, i sommar ska kjolen användas flitigt, och därmed basta!

:D

Hörni, säsongsalkisen är tillbaka, mest för att rapportera om helgen. En del öl och rosévin åkte ner i strupen i helgen, och igår åt jag till och med ostbågar och godis, nån pasta och ceasarsallad, två bärsa på medis och en glass. Ajajaj. Men jag vägde mig igår morse, och vågen visade 80.6. Idag tänkte jag återhämta mig genom träning och genom att återgå till kalorikoll. På onsdag åker vi till Skåne, jag, mamma och Ludvig. Där finns ingen våg, inget löpband och inget godis. Tänker väga mig onsdag morgon för att se om jag klarat mitt mål under 80 kg i april. Därefter följer en utmaning, nämligen att minska utan tillgång till SATS. Det kommer att gå som en dans. Tror btw att jag dansade och röjde bort runt 5000 kalorier i lördags kväll på Hoffmaestro, dessutom svettades jag mer än vad jag har gjort på bikramyogan, det var faktiskt helt sjukt. Pallade inte ens att lyssna på älsklingarnas extranummer eftersom, det var för varmt. Inte helt ok ack så underbart. Hoffe!!! :D


moi


vi i mot fin bakgrund